0

What to say next av Julie Buxbaum

Sometimes a new perspective is all that is needed to make sense of the world.

KIT: I don't know why I decide not to sit with Annie and Violet at lunch. It feels like no one here gets what I'm going through. How could they? I don't even understand.

DAVID: In the 622 days I've attended Mapleview High, Kit Lowell is the first person to sit at my lunch table. I mean, I've never once sat with someone until now. "So your dad is dead," I say to Kit, because this is a fact I've recently learned about her.

When an unlikely friendship is sparked between relatively popular Kit Lowell and socially isolated David Drucker, everyone is surprised, most of all Kit and David. Kit appreciates David's blunt honesty--in fact, she finds it bizarrely refreshing. David welcomes Kit's attention and her inquisitive nature. When she asks for his help figuring out the how and why of her dad's tragic car accident, David is all in. But neither of them can predict what they'll find. Can their friendship survive the truth?

Jag har lite mixed feelings för den här boken faktiskt. Det var verkligen perfekt sommarläsning, och jag gillade verkligen att den tog upp autism eller asbergers syndrom på ett fint och trovärdigt sätt. Det var fint att se relationen mellan Kit och David växa fram trots lite svårigheter. Och Kits sorgearbete kändes också väldigt äkta, så det tyckte jag om. Men det finaste av allt var ändå David och hans syster. Alltså. Så mycket kärlek.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om mobbningen. Det är klart man inte gillar mobbning, det är inte så jag menar, men det kändes liksom inte som att det blev några konsekvenser. När de ändå försökte gå till botten med allting, och så tycker skolan att det är David som ska flytta på sig. Inte okej. Men det är ju så det ofta kan se ut, att det är den som är drabbad som blir ännu mer drabbad så att säga. Jag var inte heller så förtjust i hela grejen med en makeover. En "tönt" som får ny frisyr och nya kläder och helt plötsligt är alla så förvånade över hur snygg han är. Vadå, var han sådär snygg hela tiden? Kom igen..

Annars tyckte jag väldigt mycket om den här, och jag är nyfiken på att läsa mer av samma författare!

 

Har ni läst? Vad tycker ni isåfall?

Titel: What to say next
Författare: Julie Buxbaum
Serie: -
Förlag: Ember
Utgivningsår: 2018
Sidantal: 320
Finns hos: Adlibris | Bokus
 
Mitt betyg: 4/5
0

Nevermoor: The trials of Morrigan Crow av Jessica Townsend

 
Enter the Wundrous world of Morrigan Crow and Nevermoor - the most fantastical children's series of the year. Morrigan Crow is cursed. Having been born on Eventide, the unluckiest day for any child to be born, she's blamed for all local misfortunes, from hailstorms to heart attacks - and, worst of all, the curse means that Morrigan is doomed to die at midnight on her eleventh birthday. But as Morrigan awaits her fate, a strange and remarkable man named Jupiter North appears. Chased by black-smoke hounds and shadowy hunters on horseback, he whisks her away into the safety of a secret, magical city called Nevermoor. It's then that Morrigan discovers Jupiter has chosen her to contend for a place in the city's most prestigious organisation: the Wundrous Society. In order to join, she must compete in four difficult and dangerous trials against hundreds of other children, each boasting an extraordinary talent that sets them apart - an extraordinary talent that Morrigan insists she does not have. To stay in the safety of Nevermoor for good, Morrigan will need to find a way to pass the tests - or she'll have to leave the city and confront her deadly fate once and for all.
 
Den här boken har jag hört så mycket gott om, så jag kunde inte motstå att klicka hem den jag med. Och ja, jag tyckte om den jag med. Jag älskar Morrigan redan från början, och man får verkligen se henne växa under berättelsens gång. Älskar hennes personlighet. Jag gillar egentligen alla karaktärer, men miljöerna är alldeles fantastiska. Ser ganska mycket likheter med Harry Potter, men det här är inte riktigt lika mörkt. Även om den här boken också är väldigt spännande så är den samtidigt väldigt humoristisk, och det gillar jag verkligen. Det handlar mycket om att hitta en "ny familj" eller någonstans att höra hemma när man inte har haft det så bra innan (Skriker ju Harry Potter, haha), fint! Ser väldigt mycket fram emot att läsa del två när den kommer.
 
 
 
 
Titel: Nevermoor: The Trials of Morrigan Crow
Författare: Jessica Townsend
Serie: Nevermoor #1
Förlag: Orion Children's books
Utgivningsår: 2018
Sidantal: 384
Finns hos: Adlibris | Bokus
 
Mitt betyg: 4/5
 
1

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

 
Tänk att du är Beyoncé.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?
Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.

Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.

Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?

Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.

Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.
 
 
Jag har sagt så många gånger att Lisa Bjärbo är min idol och att hon är en mästare på att beskriva känslor. Känner det ännu lite mer efter att ha läst den här boken. Alltså jag var så rörd genom hela boken för att jag kände igen mig så mycket. Jag har varit väldigt blyg hela mitt liv, det är egentligen typ de senaste kanske två åren det har börjat släppa. Lite. Det beror helt på situation. Men det är mer hanterbart nu när jag är vuxen. När jag började gymnasiet skulle jag gå i en ny stad utan någon jag kände, och jag skulle åka buss till skolan. Själv. Paniken började ju redan där. Hur gör man? Hur ska jag hitta? Hur ska jag våga säga hej till någon? Tänk om jag går fel. Tänk om jag gör fel. Och muntliga redovisningar ska vi inte ens prata om. Eller grupparbeten. De där känslorna kom fram så tydigt i den här boken, och det var både jobbigt och fint att läsa om.
 
Jag tycker det är superviktigt att skriva om jobbiga ämnen, och Lisa gör det så sjukt bra! Här tar hon inte bara upp social fobi och panikångest, utan hon har en huvudperson som är väldigt medveten. Hon är bland annat vegan och köper sina kläder på second hand, och inte bara för att det är trendigt utan hon kan förklara varför.
 
Förutom hela känslobiten tyckte jag som vanligt väldigt mycket om alla karaktärer. Färgstarka personligheter som kompletterar berättelsen väldigt fint.
 
Titel: Inuti huvudet är jag kul
Författare: Lisa Bjärbo
Serie: -
Förlag: rabén&sjögren
Utgivningsår: 2018
Sidantal: 269
Finns hos: Adlibris | Bokus
 
Mitt betyg: 5/5