Dit kan jag gå och sakna dig av Kerstin Lundgren
Hedda, 19 år, ska börja ett nytt liv i en ny stad. Glömma allt det gamla, mamma som dog och pappa som aldrig fanns. Men så en vårnatt blir hon besinningslöst förälskad i sin kompis pojkvän, Gabriel.
När Hedda får sommarjobb på ett äldreboende hoppas hon finna en mera meningsfull tillvaro än det våldsamma begäret och vilsenheten som skaver på insidan av bröstet. På hemmet bor Gustaf som fått en stroke och inte kan tala längre, men i vars oändliga tystnad Hedda finner något annat. Som en känsla av att komma hem.
Och Gustaf, han som bittert väntat på att få dö, han förstår ju vem flickan med den blonda flätan är. Och behovet av att få bringa reda i allt som blev fel, alla chanser han slarvade bort, drabbar honom med en okuvlig kraft. Innan han ställt allt till rätta får han inte dö. Och han måste lära sig tala igen.
Den här boken gillade jag väldigt mycket! En fin berättelse om att bli vuxen och om hur man växer genom relationer till andra människor. Och så mycket känslor. Tyckte så mycket om Hedda och hur hon utvecklades genom boken. Ibland är hon verkligen som vilken 19-åring som helst, och ibland så väldigt vuxen. Jag tyckte så mycket om när man fick läsa Gustafs tankar också eftersom han inte kan prata. Hur han uppskattade att Hedda pratade med honom och liksom pausade lite och väntade på svar trots att hon inte egentligen förväntade sig ett. Så att han kände sig sedd och delaktig.
Jag blev lite paff av slutet, det var inte riktigt vad jag hade hoppats på faktiskt. Men annars var det en väldigt fin bok som jag absolut kan rekommendera!