Drakviskaren av Lovisa Wistrand

 
Hämnd. Kärlek. Förbjuden magi. Och en tusenårig kraft som väcks till liv igen.Vid 21 års ålder får alla kvinnliga solalver en förmåga. Men Iszaelda får ingen. Hon är annorlunda. Utstött. Passar inte in. När byn attackeras och bränns till marken, ger sig Iszaelda av efter hämnd. Ödet tar henne från den frost-klädda skogen Valeanrae, till Gorgoroths djungler och ruinerna av den underjordiska staden Sumetra. Fiendens ledare måste dö, och hon ska bli den som dödar honom. Men så får hon känslor för en man. En man vars kärlek skulle förstöra allt. Och medan en uråldrig kraft väcks till liv, en kraft som alla trodde var utdöd, kastas Iszaelda in i en farlig kamp, där gränsen mellan det goda och det onda är vingtunn. Allting har ett pris och ingenting är gratis. Hur mycket är Iszaelda villig att offra? Kan hon viga sitt liv åt krafter som ingen borde lita på? Och kan hon döda den hon älskar?
 
Jag hade lite svårt att komma in i den här boken, men igår sträckläste jag andra halvan. Så spännande!
 
Jag gillar verkligen Iszaelda, Hon är inte rädd för att vara annorlunda, utan hon är sig själv och bryr sig inte om hur hon "borde" vara eftersom hon är tjej. Hon tränar med vapen och en hel massa annat som hon egentligen inte ska.
 
Kärleksdelen i boken känner jag min såhär efteråt lite kluven till. Det var väldigt spännande under läsningens gång, men när jag reflekterar lite i efterhand undrar jag lite över hur lätt man kan förlåta vissa saker egentligen.  Men ändå. Vilken kemi. Jag ska inte avslöja något för den som inte har läst, men ni som har läst förstår säkert vad jag menar. Känner mig som sagt kluven. Det känns fel samtidigt som jag vill läsa mer.
 
Draken Nyx blev verkligen en av mina favoritkaraktärer. Och spindlarna i Hålan. Så roliga!
 
Jag var inte helsåld på språket tyvärr. Det blir lite stora glapp som jag har lite svårt för. Ofta är det väldigt vackert språk med fina ord, och jag kan verkligen tänka mig att alverna pratar så. Men sen ibland är språket väldigt "nu" med ord som aw, snuffis, raring osv. Det blir lite för stort hopp för att det ska kännas naturligt.
 
Det fanns endel jag inte riktigt gillade och en hel del jag verkligen gillade, Är glad att det här är första delen i en trilogi, ser verkligen fram emot att få läsa vidare!
 
 
Titel: Drakviskaren
Författare: Lovisa Wistrand
Serie: Alvblodstrilogin #1
Förlag: Whip Media - Tack för recensionsex!
Utgivningsår: 2017
Sidantal: 599
Finns hos: Adlibris | Bokus
 
Mitt betyg: 4/5
1 Kajsa:

skriven

Låter lovande. Synd bara det där med språket. Misstänker att det skulle irritera mig om jag skulle läsa boken. Kanske får göra ett försök ändå, den låter spännande.

Svar: Förutom språket så tyckte jag väldigt mycket om den, så jag tycker absolut att du ska ge den en chans :)
Tina Håkansson

2 Vargnatts bokhylla:

skriven

Vi verkar ha ganska lika åsikter om den :)

Kommentera här: