En oskyldig lögn av Sabine Durrant
Några små vita lögner kan väl inte skada någon? Eller?
Det börjar med en lögn. En banal liten lögn för att imponera på en gammal kompis från universitetstiden som Paul möter i en bokhandel. En lögn för att bli lite mer framgångsrik i vännens ögon. Sanningen är att han är en 42-årig misslyckad författare som hade sin enda succé för över tjugo år sedan.
Nu är han på väg att förlora sin lägenhet, och utsikten att behöva flytta hem till mamma får honom att tacka ja till vännens middagsinbjudan, där han träffar den vackra änkan Alice. Hon har allt han vill ha, och nu tänker han bli en del av hennes liv. När han får möjlighet att följa med Alice och hennes vänner till Grekland är han mer än nöjd.
Men i den grekiska hettan blir han alltmer insnärjd i sina lögner och kanske är han inte den enda som ljuger?
Jag läser som ni kanske vet väldigt sällan den här typen av böcker, så det är faktiskt kul att få hem överraskningar ibland som man antagligen inte hittat annars. Den här boken handlar om Paul som för tillfället lever ett ganska misslyckat liv. Allt börjar med en liten lögn för att imponera på en gammal vän. Han träffar Alice som han bestämmer sig för att han vill ha. Lögnerna fortsätter, och han blir till slut medbjuden till Grekland på semestern. Och där spårar det ur kan man väl säga. Jag kan ju inte säga så mycket mer om handlingen utan att spoila, och det är nästan lite tråkigt haha. Det är ju på slutet det blir intressant. Jag läste boken i en sittning, den är ganska lättläst. Jag tyckte början var lite halvtråkig, men twisten på slutet alltså. Wow. Inte riktigt vad jag hade väntat mig ändå. Men ändå så självklart när man tänker tillbaka på alla detaljer och ledtrådar. Gillar verkligen när jag blir lurad. Blev lite sugen på att läsa mer i samma stuk, men vi får väl se hur det blir me det, haha.