Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
Tänk att du är Beyoncé.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?
Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.
Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.
Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?
Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.
Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.
Det är ett av de sämsta råden jag någonsin fått av min pappa, tror jag. När han sa det för en kvart sedan i hallen trodde jag att han hade fått en liten, liten hjärnblödning. Jag fattar inte hur han ens kom på tanken. Har han träffat mig någon gång?
Om det blir jobbigt, menar jag. Du är Beyoncé! Du är en stjärna, och inget kan nå dig, för du är Queen B, allt är lugnt.
Liv har levt hela sitt liv i en hyresrätt på Södermalm i Stockholm, men nu har hennes pappa plötsligt bestämt att de ska flytta ut på landet.
Så här är hon nu. I ett fallfärdigt ruckel i Småland, mitt ute i ingenstans. Busshållplatsen där hon står och väntar på skolbussen är omgiven av skog och skog och inget mer.
Att börja i en ny gymnasieskola kan vara jobbigt för vem som helst. För Liv blir det nästan katastrof. Utan något bekant att hålla sig i förvandlas hon från rätt blyg till ett fullfjädrat freak. I alla fall är det så hon beskriver sig själv. Hur vågar man säga hej till sina nya klasskompisar? Hur vågar man ens titta upp och möta någons blick?
Var normal. Tänk på Hannah i Girls. Få det här att funka.
Oftast kan Liv gömma sig och försvinna i mängden, men när de ska jobba två och två på franskan går det inte längre. Herregud, Gunnar kommer ju att få panik och sucka djupt redan efter fem minuter. Han kan ju inte veta att Liv faktiskt är jättekul, inuti huvudet.
Jag har sagt så många gånger att Lisa Bjärbo är min idol och att hon är en mästare på att beskriva känslor. Känner det ännu lite mer efter att ha läst den här boken. Alltså jag var så rörd genom hela boken för att jag kände igen mig så mycket. Jag har varit väldigt blyg hela mitt liv, det är egentligen typ de senaste kanske två åren det har börjat släppa. Lite. Det beror helt på situation. Men det är mer hanterbart nu när jag är vuxen. När jag började gymnasiet skulle jag gå i en ny stad utan någon jag kände, och jag skulle åka buss till skolan. Själv. Paniken började ju redan där. Hur gör man? Hur ska jag hitta? Hur ska jag våga säga hej till någon? Tänk om jag går fel. Tänk om jag gör fel. Och muntliga redovisningar ska vi inte ens prata om. Eller grupparbeten. De där känslorna kom fram så tydigt i den här boken, och det var både jobbigt och fint att läsa om.
Jag tycker det är superviktigt att skriva om jobbiga ämnen, och Lisa gör det så sjukt bra! Här tar hon inte bara upp social fobi och panikångest, utan hon har en huvudperson som är väldigt medveten. Hon är bland annat vegan och köper sina kläder på second hand, och inte bara för att det är trendigt utan hon kan förklara varför.
Förutom hela känslobiten tyckte jag som vanligt väldigt mycket om alla karaktärer. Färgstarka personligheter som kompletterar berättelsen väldigt fint.
skriven
Börjar känna att jag måste läsa/lyssna på den här!