Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck
Hanna är arton och drömmer om att flytta till Paris. Jens är tjugofyra, nyseparerad och drömmer om en sovmorgon. När de möts vid en fullsmockad bardisk blir de nästan osams. När de träffas på tunnelbanan hem skrattar de, och när det är dags att skiljas kan Hanna tänka sig att ta en omväg. Hem till Jens. Nästa gång de ses ...
Jag har ju lyssnat igenom typ alla avsnitt av Bladen Brinner på några månader, och därför var jag ju tvungen att läsa den här som stod i bokhyllan och väntade. Jag vet ju sen innan att jag älskar Lisa Bjärbo, men jag har inte läst nåt av Johanna Lindbäck tidigare.
Jag gillar den här boken också. Visst, den är ganska klyschig. Men känslorna finns där, och de är så äkta och naturliga. Det gillar jag verkligen, och det har jag gjort i alla Lisas böcker. Annars är kanske storyn inget speciellt, men det behöver inte vara så speciellt jämt. Får man bara fram känslorna rätt så kan det bli bra ändå.
Tyckte det var kul att läsa om en ung kille som har barn och hur det påverkar en ny relation. Det är så vardagligt på något sätt.
Just att Jens börjar jobba på Hannas skola skrattade jag lite åt, det påminde så mycket om Losing it av Cora Carmack som är en av mina favoriter.
skriven
Jag kände direkt kopplingen mellan denna bok och Losing It och det var bara ännu mer positivt. Som du säger den är klyschig men jag gillade den väldigt mycket när jag läste den :D